Har ju berättat att jag åker på ACT-kurs 1 gång i veckan men nu frågar jag mig VARFÖR ???
Är verkligen skrämmande, nästan sektliknande :S Du får INTE tänka själv :S
Om jag mådde dåligt när jag började så är det inget mot vad jag gör nu. Vi drivs till det sämre med hjälp av andningstekniker och fysiska övningar. MEN det är INTE övningarna det är fel på, endast mina tankar är problemet (den orena smärtan som jag måste frigöra mig från :S) ...
Problemet för mig ligger i att jag, i denna grupp, förlorat mitt hopp om att hitta tillbaka till den jag var.
Vi skulle skriva ner våra strävansmål och vi fick INTE skriva smärtfri för det kommer vi aldrig att bli :S HUR kan man som ledare säga så till en grupp personer som verkligen lider ???
En definition på personlig kris är att det som varit sant och fungerat plötsligt inte är sant och fungerar längre ... Samtliga deltagare lider av en svår personlig kris, vi har ju förlorat och själva. Vi genomgår just nu den värsta skilsmässa man kan tänka sig. Vi skiljs från den personen vi en gång var :( :( :(
... inga uppoffringar är för stora om de resulterar i att man själv hamnar i ett permanent tillstånd av framgång och lycka ... Och det var det jag trodde att jag skulle hitta i denna kurs.
Det sägs att tro kan försätta berg och då borde väl det viktiga vara att man tror att lösningen på ens personliga problem och behov finns. Men ärligt så har denna kursledare fått mig att tappa tron, jag tror inte längre att de har lösningen :S
Deras "behandlingsmetoder" kolliderar med den krassa verkligheten. Satsar jag min dyrbara tid på fel sak ???
Motgångarna förklaras som motstånd, jag fattar verkligen inte något längre :S
Ibland måste det bli sämre innan det blir bättre. :O :S
Själv tycker jag att den positiva övertygelsen, hoppet inför framtiden, gemenskapen och avspänningsteknikerna kan vara nyttiga i sig. MEN vi MÅSTE ju få tänka SJÄLVA.
JAG är den enda personen som känner min kropp bäst, jag är den som kan tyda signalerna och JAG är den som får lida av felstegen.
Problemen uppstår när konflikten mellan övningarna och verkligheten blir för starka. Till slut börja man tvivla på hur mycket som stämmer.
Har jag blivit lurad att satsat på fel sak ??? :( Har jag kastat bort tid och pengar ??? :(
Vården är inte öppen för vare sig kritik eller diskussion. "De vet bäst och jag ska bara tiga och vara tacksam" :S
Samtliga inom sektvården tror och tillber högste doktorn och alla patienter eller andra som har mage att klaga ses som lögnare.
Läkaren är en person som av övrig vårdpersonal hyllas och som man lyder oberoende. Detta är ILLA, så illa. NÄR ska de börja lyssna på mig ???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar