Det gör ont när knoppar brister ...

...och det gör det verkligen!
Våren är helt underbar men samtidigt kommer all den innestängda längtan efter LIVET igen ...

Vårtröttheten sätter fart ... man tittar ut mot solen genom de vintergrå fönstren som inte sett en fönsterskrapa på väldigt väldigt länge och tänker ...

Jag tror inte Gud älskar mig. Inte på riktigt. Hur FAN kan han låta mig leva med denna smärta ??? Det känns som jag har ett gäng nynazister som står och sparkar på mig med stålhättor när jag ligger oskyddad på en regnvåt asfalt i mörker ... Det gör ont !!!

JAG håller på att bli bränd av elden. Det känns som att jag spelar ett spel med så dåliga odds att det redan är givet att jag kommer förlora ...

Det känns som jag blivit kastad i en köttkvarn ...
Förvirringen är total. Jag känner mig helt tom men ändå så full av energi, energi som jag inte orkar göra slut på ... Var hittar man kraft ???

Ofta känner jag mig positiv, unik och speciell men idag känner jag mig som en falnande stjärna utan glans ...



Startsträckan är lång. En seger för varje dag som är mer plus än minus.

Nu när drottning VC med hov är borta känns dagarna mer plus,

om än med höga trösklar jag måste ta mig igenom ...