Då var vi där igen, gillar verkligen inte måndagar :(
Är så tungt att se kärleken åka :( ALLT känns tungt just nu :( :( :(
och bekräftelsebehoven gapar ... Som spöken i garderoben ...
Ensamhet = Det man inte visste att man kände kommer fram från ingenstans ... omtumlar dig och gör dig förvirrad, väldigt förvirrad ...
VARFÖR blir man så osäker ??? Varför gapar man som en fågelunge efter bekräftelse ???
Vore sååå underbart om någon kunde se en, säga att man är de bästa som hänt dem ... MEN det är bara tyst ... TYST och TOMT :( :( :(
Man vill att förälskelsekänsla ska vara för alltid, man fångar den med sina händer, som en fågel som är svår att hålla ...
När förälskelsen svalnar finns bara RÄDSLA, för att det ska ta slut, smärtan som blir kvar, hur ont det gör, som en kniv som vrids runt, alla sömnlösa nätter ...
Försökte sova en stund men det var omöjligt. Tankarna bara mal :( :( :( Att ligga vaken, att bara vänta, vänta på att känslorna ska dö ut ...
Att INTE veta, att vara rädd, det är det värsta ...
Att fastna i en obesvarad kärlek, att längta, vänta, hoppas ...
Att veta att inte alla känslor dör. Att inte veta varför dom aldrig tar slut?
Att stå med en massa frågor, ensam kvar ...
Den stora frågan just nu är; Kan man känna sig tom i ett förhållande ??? Att inte få påfyllnad, att inte få sina känsloregister uppfyllda ...
Det finns inget finare än att se kärlekslågan lysa i ögon på personen som står framför dig ... Vad är det som får lågan att slockna ???
Jag fryser invärtes ...
Det man försöker förtränga finns alltid kvar ... all ogråten gråt finns kvar och kommer fram så här fint en ensam natt ... jag skulle kunna gråta i flera veckor känns det som ...
