För ett år sen skrev jag så det glödde, jag skrev för att överleva, jag skrev för att det var det enda jag kunde göra. Men sen kom magplasket. Jag kände mig överkörd, irriterad, hade inget tålamod och började skriva tråkigt, mindre glödande, mindre självutfläkande och oinspirerat ett tag, eller så skrev jag inte alls ...
MEN ooohhh my god, nu dör jag snart av magpirr och fjärilarna flyger ut genom öronen på mig vilken sekund som helst ...
Efter en och annan hjärtattack och säkert lite hjärtsvikt välkomnar jag nu mig själv som utbildningsansvarig ... P A N G så satt den där. Som ett smäck.
Bläddrade igenom MT och en varm pirrande känsla börjar gro i magen. Nästan som en lovestory. Jippi !!!
Jag har den sista tiden ägnat ganska mycket tankearbete kring vad jag vill göra, och därmed slängt en och annan affärsidén på soptippen ...
OM jag ska hålla på med någon egen verksamhet så måste det vara något som känns helt rätt och som på något vis kan komplettera marknaden, och kanske i bästa fall täppa till ett hål någonstans. Och nu tror jag mig ha funnit ett sådant. Något som kan starta i liten skara (vid sidan av ett heltidsarbete) för att sedan eventuellt växa och förgrena sig på alla möjliga sätt. Det finns bara möjligheter, inga hinder just nu :) :) :)
MEN sen kommer rädslan, rädslan för magplasket :( Är livrädd att dra igång ett inferno av snabba beslut där jag i slutändan går ur striden ganska slagen, och fattig :S
MEN jag MÅSTE göra något som jag brinner för :) Kan inte längre skriva för att överleva. Fram till idag är vardag bara vardag. Man jobbar, lagar mat, städar och tar promenaden förbi Apoteket för att köpa fittvål ...
Inget hymlande, smusslande eller tystande sådär som vi fått lära oss. JAG är inte en sån som tänker gömma tampongerna för att ingen skall se att jag har mens och jag tänker fortsätta klia mig offentligt i skrevet (sådär som män gör allt som oftast) när svampinfektionen kliar en till vansinne därnere. Det är sån jag är och jag MÅSTE få fortsätta vara den jag är om jag ska kunna må bra :) så jag ska nog lyssna på magkänslan och slå slag i saken :) eller :S
/en pirrig och företagsam ängel
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar