... visst är de många ...
De suger verkligen musten ur en :( och man frågar sig ständigt VARFÖR VARFÖR VARFÖR ???
Många gånger har jag förbannat min egen förmåga att känna, men trots att det är jobbigt med en nacke som smärtar och värker så är jag otroligt tacksam. För tänk om jag föddes utan förmågan att känna :O :S Så otroligt kallt och trist livet skulle vara då :( :( :(
Lika ofta som hjärtat värker av sorg och ledsenhet, lika ofta gråter jag av glädje ...
Ska jag vara riktigt ärlig så har jag nog alltid varit en blödig en och värre blev det efter smällen :S :( Jag gråter ju mest hela tiden :O :) av glädje, ilska, frustration, sorg, maktlöshet ... ja allt ...
I måndags på jobbet vart jag så varm i hjärtat, en liten tår rullade nerför min kind ...
Många gånger tappar man tålamodet med patienter som praktiskt taget hänger på ringklockan. När en och samma patient ringer för 56:e gången på en timme och egentligen inte vill någonting är det väääldigt lätt att förlora leendet inombords (det yttre sitter alltid påklistrat).
I måndags var en sån "tappa-tålamodet-dag" men istället för att springa fram och tillbaka så satte jag mig ner och fanns där. Då säger kvinnan; "Du gör mig lugn. Bara vetskapen om att du är här gör mig lugn. Det känns tryggt" ♥♥♥ och jag smälte som smör på rostat bröd ...
Det ÄR jobbigt att jobba med cancersjuka människor i livets slutskede :( och ännu jobbigare blir det när min älskade L rullas in på avdelningen :( Jag som var livrädd för allt vad cancervård och palliativ vård hette vill nu lära mig mer.
Vill kunna ge det finaste en människa kan ge, kärlek, tröst och omtanke ...
Du behöver inte vara stark längre min vän. Om jag så kan göra minsta lilla för dig tveka inte att höra av dig. Jag finns här, för alltid ♥♥♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar