Ja ja, jag vet, jag är där igen ... veckan innan och jag tycker redan så jäkla synd om mig själv ...
Ärligt så fattar jag inte hur lite hormoner kan ställa till med så mycket.
Man kryper upp i soffan, kryper ner under filten, trycker i sig ostbågar och grinar till Biggest Loser ...
Jag är så jäkla känslig dessa dagar så jag orkar inte ens med mig själv :( och hur ska då någon annan orka ...
Att ständigt befinna sig i skuggan är jobbigt men dessa dagar så kan jag knappt hålla tårarna borta.
Satte mig i soffan för att äta frukost imorse, råkade höja blicken och då kom tårarna. Gick ut i köket för att diska och slängde ett öga på fläkten och då kom de igen ... var jag än vänder blicken så finns hon där och mina tankar seglar med fulla segel ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar