för jag har tusen masker och ingen av dem är jag ...
Jag ger ett intryck av att vara säker,
att självförtroendet är mitt namn och att jag klarar mig själv
... men tro mig inte!
Djupt där inne finns mitt verkliga JAG,
i förvirring, i fruktan, i ensamhet ...
Jag skapar masker för att dölja mig bakom,
för att skydda mig från de blickar som vet ...
Befria mig från de fängelsemurar jag byggt åt mig själv,
befria mig från skuggvärlden, osäkerheten i mitt fängelse ...
Jag är livrädd för att inte vara någonting :(
att jag inte är något att ha :( :( :(
att världens bästa skall upptäcka det och stöta bort mig ...
... och så börjar paraden av maskeringar ...
Jag pratar och pratar och pratar ...
Jag berättar allt som egentligen inte betyder något,
men ingenting av vad som betyder allt ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar