Den är så vacker men ändå gör det ont, smeker och hugger om vart annat ... Lurar sig in. Tvingar sig på ...
Jag känner lukten av min älskade Skalman på långt håll. Den hänger där i en tunn tråd, ej synlig. Bara en förnimmelse. Bara en lukt. Svag men självklar ... och fjärilarna i min mage börjar leva sitt eget liv ...
Jag gömmer mig bakom ridån av min häftiga andning ... Han är äntligen hemma och värmen stiger i min frusna kropp ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar