... som om någon försökt pressa in ett ton svarta stenar i bröstet jag just tömt ...
Jag älskar hur min älskade Skalmans doft dröjer sig kvar på mig, långt efter att han lämnat min famn och min säng ... Och hur mina läppar, i timmar, smakar som hans ...
ensamhetens ebb och lågvatten följs ju oftast av en flodvåg ... kan knappt bärga mig ... torrsim har aldrig varit min starka sida ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar