efter några timmar av depp, fundersamhet och ledsenhet så börjar det kännas lite bättre. Inte bra, men bättre ...
Här kommer nu ett gnälligt och ledsamt inlägg. För er som börjar tröttna på sådana – I agree. Men this one has to come ...
Vaknade inatt som en person och en timme senare gick jag och la mig som en annan :S Nej, det var överdrivet, men det känns i mitt hjärta ...
Klockan 02:30 vreds nyckeln om och vips knöt sig magen, en välkänd kramp spred sig runt hjärtat. Känner igen den känslan, den tyngden. Welcome back to the hole of black.
Jag är en bekräftelsesökande vandrande katastrof i detta nu ...
Var in på Coop en snabbis och det enda jag såg var par/familjer, folk som är flera, folk som har varandra. Den enda som var ensam är en, visserligen brunbränd men ändock, patetisk kvinna på 24+ ...
Jag saknar honom redan så jag håller på att bli galen fast det bara gått ett par timmar. Det enda som finns att snyta sig i är min tröja så jag gör det.
Njut av smärtan, bli vän med den, säger de på ACT-kursen jag går så det är väl lika bra att jag tar den i handen för den verkar ha kommit till mitt liv för att stanna ... Hello pain !!!
Jag antar att jag kommer att vänja mig vid att vara gräsänka till slut, men jag tycker att det är jobbigt och det tänker jag inte sticka under stol. Att somna och vakna bredvid honom är två av de bästa sakerna jag vet ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar