... till "årsdagen" ...
och den stora frågan är fortfarande, VARFÖR tog inte ambulanspersonalen med min hjärna till IVA :O :S :(
Årsdagar brukar få folk att minnas och det hade varit trevlig ... eller trevligt det vet jag inte MEN jag SAKNAR min hjärna :( :( :(
Minnena av den fruktansvärda decemberdagen för två år sedan har bleknat för många men jag lider fortfarande av både fysiska och psykiska men ...
Konsten att överleva efter en frontalkrock är ingen dans på rosor, det kan liknas med en berg- och dalbana i helvetet kan jag lova, men jag har lärt mig att "Det som får näring växer"
Ligger mitt fokus på smärtan så minskar den ju tyvärr inte :( och ligger fokus på illamåendet så ökar det ju inte direkt matlusten ... osv ...
Så nu är frågan, HUR "firar" man att man fortfarande andas ???
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar