Att våga eller inte våga ...

Har gjort min första vecka på det nya jobbet. Älskar de nya arbetskamraterna men gud vad jag saknar mina gamla arbetsuppgifter ...

Försöker skingra mina tankar genom att bläddra igenom Expressens söndagsbilaga när jag stannar på Leif GWs svar, "En riktig man ska kunna gå genom eld och vatten för att visa sin kärlek till sin kvinna och inget pris är för högt."

Kan på sätt och vis hålla med :) En lycklig man visar stolt upp sitt "byte" för hela världen :)

Hur mycket kan man offra innan man förlorat sig själv ???

”Att våga är att förlora fotfästet en liten stund. Att inte våga är att förlora sig själv.”

Sören Kierkegaard

Smaka på det citatet ett litet tag, låt det sjunka in. Vad betyder det ???

Hur förlorar man egentligen fotfästet ??? Kan man verkligen förlora sig själv ???

Har nyligen tagit ett livsändrande beslut. Sekunderna innan så upplever man en berg&dalbaneliknande känsla, man förlorar sig själv för en stunden ... för att sedan återkomma starkare, bättre, och mer mänsklig ...

Vad är det som gör mig till mig ??? Är det valen jag gör eller valen jag låter bli att göra ???

En sak är iaf säker, utan egna val så blir vi bleka spegelbilder av någon annan !!!