Tårarna ligger bakom ögonlocken och väntar ... väntar på att få rinna nerför mina kinder ...
Idag var en av alla de dagarna då jag visste att så fort jag kommer ut i bilen och har stängt dörren så kommer tårarna att rinna, rinna som floder ner för mina kinder ... och det kommer göra ont inom mig, så fruktansvärt ont ...
Redan i onsdags när jag var påväg till jobbet så började några tårar rinna ... jag klarar helt enkelt inte av att hålla alla inom mig längre, jag var inte stark nog, inte i onsdags, inte igår, inte idag och absolut inte denna morgonen ...
Har hela dagen kämpat och kämpat för att hålla tårarna inom mig och visa mig stark, fast egentligen inte bara stark utan även glad ... jag måste hålla det där vackra leendet vid liv ... leendet som kväver mina tårkanaler ... för det är bara det där leendet som visar utstrålningen som jag vill att folk ska förknippa mig med ...
Det är svårt, det är jobbigt och det gör ont men jag kämpar ... jag ska klara det här ...
Det är mycket i mitt liv just nu, press från alla håll ... vänner som far illa ... neddragningar ... sparkrav ... folk som hamnar mellan stolarna ... och en massa massa drömmar ... Därutöver skrivkramp och överväldigande inre tomhet ...
Förra veckan fick jag en inspirationsblixt, sprang upp naken mitt i natten och gjorde ett gäng anteckningar på baksidan av kuvert och räkningar ... Det var som att andas igen efter att ha legat under isen i 3,5 år ... en öppning av liv ...
Det handlar om att försöka pressa bort nuet och bygga upp framtidstron igen ... Skapa mig en bubbla som jag kan andas i ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar