Jag ska bara ...

Jag är/har alltid varit en som kan gå över min döda kropp, bara jag får prestera. Det är problemet med mig. Det stora problemet ... Men kroppen håller på att rasade ihop nu :( Det känns så overkligt ...

Minns allt som i dimma, av gråt och andetag som hugger ... Gråter. Andas. Lyssnar på hjärtat som fortfarande slår ...

Det känns tufft att erkänna, jag är ingen övermänniska (hur gärna jag än vill tro det). Får jag inte sova snart så rasar ALLT !!!

Tankarna vandrar.
Det är mycket som landar/faller på plats.
DET SKA GÅ !!!


Nu väntar olika faser.

• VILA
• LEVA I NUET 
• BARA VARA 
• Det kravlösa ... 
• Dagar UTAN prestation ...  

Jag vet knappt vem jag är när jag inte presterar. Jag springer mot ett mål som hela tiden flyttas fram ...

- JAG SKA BARA ...

Bara och bara och bara.
Lite till. Lite till. Lite till. ... Och plötsligt faller jag handlöst ...

Jag är en envis jävel.
Det är min styrka och min svaghet ...