Då var det tisdag morgon och jag har iaf fått sova 2 timmar ...
Det är alltid vad jag ska göra imorgon, eller vad jag borde ha gjort igår. Som om nuet inte fanns ... Känslan av att inte ha kontroll ...
Har alltid varit ett kontrollfreak men just nu känns det som om jag inte själv äger mitt liv. Mina tankar. Mina handlingar. Vill ju inget hellre än att hitta tillbaka till mitt gamla jag men det känns som att det är någon annan som drar i snörena.
Jag lutar mig tillbaka och låter mig förloras. Ger upp fast jag vet att jag inte behöver, och det är verkligen inte likt mitt gamla jag :(
Sitter tyst och väntar på att bli räddad, räddad från vad ??? Jag avböjer ju varje gång någon erbjuder hjälp :S Jag fortsätter att spela stark fast det redan är konstaterat att jag är svag, jävligt svag :( :( :(
Egentligen är det väl ingen skam i att vara svag/att behöva, men när det är jag som behöver är det annorlunda (mest för att jag aldrig lärt mig att ta emot, tror jag).
Jag kan inte riktigt skaka av mig känslan att jag är hon som blev lämnad kvar. Hon som står upp när musiken tystnar och undrar vad sjutton som hände med alla stolarna ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar