Är lite smått ur form just nu, vantrivs som fan på jobbet (INTE med MITT arbete utan med situationen som den är). Är så många som mår dåligt :( och ovissheten är värst :(
Vi usk:or är inte värda ett skit :( Jag fattar inte riktigt hur de tänker de som bestämmer. Landstinget skall spara pengar, men vi som har MINST i lönekuvertet ska bort och de som tjänar betydligt mer skall göra det vi "värdelösa" gör ... FATTAR verkligen INTE den ekvationen och ändå hade jag femma i matte
Inte nog med att det inte är roligt att gå till jobbet längre, även min nacke har idag talat sitt tydliga språk :( något är fel :( VÄLDIGT fel :( :( :(
SATT idag i samtal med en patient, helt plötsligt så svartnar det för ögonen ... Jag hör mig själv säga, du får ursäkta mig en stund men nu svimmar jag ...
Jag tar mig ut och sätter mig ner med huvudet mellan knäna, blir sittandes där ett tag innan synen kommer tillbaka. Jag går sedan likblek in till patienten och ber så hemskt mycket om ursäkt och vi fortsätter där vi var. Svettpärlorna tränger fram i pannan på mig och övriga kroppen blir helt fuktig ...
Men men, jag skötte mitt jobb :)
Efteråt tackar patienten för sig med en STOR kram :) hon tackade för att jag var den underbaraste personen hon träffat, en person som lyssnar och ser helheten, en person som finns där för HENNE :)
Tur att patienterna finns för annars vet jag inte hur man skulle klara av det som är på gång.
Nu ska jag krypa ner i soffan, känner mig fortfarande väldigt dimmig i skallen ... Har gått igenom med mina älskade barn att om mamma ramlar och inte vaknar upp på en gång måste ni ringa mormor direkt, min dotter lovade att göra det så nu känns det skapligt tryggt :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar