Somna aldrig ...

Jag hade inte tänkt skriva någonting ...
Jag hade tänkt vattna blommorna istället, och öppna fönstret på vädring. Men någonting fick mig att fastna här.
Det fläktar vår utanför. Dagen har tillbringats i slalombacken och jag har ganska mycket tvätt som jag borde ta hand om ...
Jag har suttit i solen och längtat bort. Hem. Fast kanske är det här mitt hem nu. Även om mycket av tiden på kvällarna går åt till att fundera på vad andra människor, i andra delar av Sverige, gör...

Jag har en regel när det gäller relationer. En regel har jag. För övrigt har mina relationer tet sig på vitt skilda sätt ... MEN JAG HAR EN JÄVLA REGEL.

Jag är jävligt förälskad. Kärleken gör mig för det mesta sjukt bubblande jävla lycklig. Och visst. Solen har sina fläckar, men jag gillar fan kärlekens fläckar ... Men. Jag har en jävla regel ... Och igår så bröt jag själv mot den ...

Många saker tycker jag, om relationer.
Hur relationer borde vara.
Men jag har inga krav. Jag har ingenting inom mig som säger att, nej, det där går inte. Jag kan inte ha det såhär. Jag är flexibel. För mig finns det ingen ultimat relation. Relationer är lite som individer, det finns ingen som är den andra lik. Och det finns ingen normal, ingen som är fel. Även om det självklart finns relationer som jag personligen anser vara "onormala" så är de självklart normala för någon annan ...

MIN REGEL nummer ett är Somna aldrig osams.

Jag tror inte vi var så värst osams. Men ... nu funderar jag på varför i helvete jag lät oss somna osams ... Jag som är sjukt kär. Jag som knappt kan somna i vanliga fall, hur ska man då kunna sova när man är osams ???
Hur fan kunde han låta oss somna osams??? Hur fan kunde jag låta oss somna osams???

Ibland känns det som att allting går så fort.
Allt bara springer ifrån en.

Jag gör allt jag kan för att borra ner båda fötterna i jorden och stå stadigt men det blåser hårt. Jag är som en liten varelse, som med knytna nävar hänger fast i kragen på kärlekens jacka. Samtidigt som jag liksom försöker slappna av och släppa lite på hämningarna. Känslan säger mig att ju hårdare jag knyter nävarna och ju hårdare jag kämpar för att vara intill hans hjärta desto mindre kan han hålla mig på armlängs avstånd och verkligen se mig.

Det är när han skjuter mig ifrån sig och tvingar mig att se in i hans ögon som mina knän blir mjuka ...
Hans blick gör mig stark. Jag vet det.
Ju mer jag känner att jag klarar att öppna mig, desto mer avslappnad blir jag. Desto mindre ont i huvudet har jag, desto mindre spända är mina axlar. Men jag undrar, om det inte är så att ju mer jag blottar mig, desto mer kommer jag att förlora ...

Jag vill inte tänka sådär.
Vi tycker så förbannat lika om så mycket, och så förbannat olika om precis lika mycket ...

Jag är sååå kär. Så glad. Men ändå så rädd.
För det här är, måste vara, äkta. Om det inte skulle vara det, så har jag inte, och kommer aldrig ha, någon aning om vad äkta är.

Gyllene regler i ett förhållande:
- somna aldrig osams.
- Pussa varandra Hej
- Pussa varandra Hej då
- Pussa varandra God natt