Jag famlar i mörkret efter någonstans att få tag, få tag på mitt liv igen … Jag faller djupt och jag faller hela tiden …
Kryper ihop till en boll och försöker kämpa emot smärtan som river i mitt inre som en blodtörstig best som precis lagt ner sitt byte … jag kämpar förtvivlat emot men inget kan stoppa besten som sliter mitt inre i stycke …
Vill skrika rätt ut men inte ett ljud kommer från mina läppar … hjärnan är inte med mig längre :(
Vill så mycket men klarar så lite … Viljan finns … MEN jag tar mig inte för … ligger bara här … jag bara är … VILL JU LEVA
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar