Den här dagen sitter jag bara av... Väntar på att den ska försvinna.
Tom mage, tom skalle, tomma ord
Är det bara jag som önskar att man kunde fly ???
Bara packa mitt och gå
Jag orkar inte mer, om jag inte får andas min egen luft så dör jag
Jag vill gå ut genom dörren och i samma sekund som jag stänger den så lämnar jag det gamla.
Det är ofta jag bara vill gå … lämna och ge plats åt något annat. Nåt bättre. Nåt jag känner att jag faktiska är värd.
Men jag vet inte hur man gör. Inte när det gäller mig själv. Jag har inte lärt mig att kräva något …
Varför lär man sig inte per automatik att ”be om, eller att ta emot, utan att be om ursäkt” när man lärt sig att ge ???
Jag vet ju hur jag ska kräva pengar för tjänster, och jag vet vad sätta regler och gränser är … Där har jag kontroll!
Men ….
När det gäller känslor är det annorlunda, då vet jag inte riktigt hur man gör …
tisdag, januari 06, 2009
måndag, januari 05, 2009
Tårar
Såååååå mycket tårar …Har inte fällt en enda tår sedan innan olyckan och nu kom miljoner och åter miljoner, finns inget stopp … Kanske är påväg tillbaka till livet eller så håller jag på att förlora allt …
En del saker gör så förbannat ont ...
Ångesten kryper i kroppen. Är detta något slags test ??? Ett test på om jag är stark nog ???
Jag vill inte vara med i några test. Just nu har jag inte många positiva tankar. Men en hel massa rädsla.
Huvudvärk har jag också. Och tårar, massor med tårar. Tårarna kommer med ensamheten ...
Nej, nu orkar jag inte mer ... Ser inte genom alla tårar här…
En del saker gör så förbannat ont ...
Ångesten kryper i kroppen. Är detta något slags test ??? Ett test på om jag är stark nog ???
Jag vill inte vara med i några test. Just nu har jag inte många positiva tankar. Men en hel massa rädsla.
Huvudvärk har jag också. Och tårar, massor med tårar. Tårarna kommer med ensamheten ...
Nej, nu orkar jag inte mer ... Ser inte genom alla tårar här…
Så tungt ...
Så tungt allting väger när man vägrar bära
Så tungt det är att andas när man inte orkar leva
Så tung varje liten syssla blir av att inte ha minsta lust
Så tunga stegen är när jag måste tala om för foten vart den ska
Så tung dagen blir när jag hela tiden önskar att det blir kväll så sömnen tar bort verkligheten
Så tungt det är att andas när man inte orkar leva
Så tung varje liten syssla blir av att inte ha minsta lust
Så tunga stegen är när jag måste tala om för foten vart den ska
Så tung dagen blir när jag hela tiden önskar att det blir kväll så sömnen tar bort verkligheten
lördag, januari 03, 2009
Tankar kring döden
Jag har den sista tiden funderat en hel del om döden ...
Det är underligt det där hur man börjar omvärdera sitt eget liv och sina närstående när döden kommer nära ...
Hur man börjar omvärdera vad som är viktigt i ens liv och prioritera bort det som inte är viktigt!
Hur vill jag att mitt liv ska se ut ??? Hur vill jag att min död ska se ut ???
Jag är en känslig själ...
Jag besitter svagheter som att känna för mycket, längta för mycket, vilja göra det hjärtat brinner för. Kanske gör det en människa svag att känna för mycket ... Att hjärtats röst får för stor plats.
Människan ska anpassa sig i ledet. Inte känna för mycket, inte ifrågasätta och framförallt inte bryta mot normerna ... Vi fortsätter att tvinga in oss i ledet. Vi kompromissar med oss själva på bekostnad av själens längtan.
Dom där starka människorna som klarar att jobba mellan åtta och fem varje dag, rusa hem och hämta ungarna på dagis, laga mat, hinna sova några timmar innan nästa dag tvingar iväg den starka människan till ännu fler anpassningar… Den människan trodde jag att jag var... MEN min kropp klarar inte anpassa sig längre. Jag är en svag människa.
Det finns många svaga människor i vårt kära land i dag. Deras kroppar har sagt ifrån. De får en vit tablett och sjukpension. Jag är en svag människa… med en massa färgade tabletter men ingen sjukpension ...
"Jag gör allt för att bringa ordning i kaos
och allt för att bringa kaos i ordning.
I outtröttlig men tröttsam kamp.
Splittrad men hel.
I skörheten känner jag mig stark.
Styrkan bekräftar min svaghet."
Vill så mycket men kroppen vägrar vara med ...
Jag växte upp som storasyster. Det sägs att vi blir drivande, ansvarstagande människor. Och visst tog jag ansvar, men tog jag ansvar för mig själv ???
Jag var ett "vackert" barn som aldrig kunde leva upp till det vackra … Kände mig instängd i något som inte var jag. Växte upp med en ständig osäkerhet över mitt varande. Min bror skröt om sina ständigt växande muskler och atletiska kropp. Jag krympte lite mer för varje dag. Jag kämpade men inte för muskler utan för att överleva i en hård värld.
Sargad, skinnflådd, skuldfäld.
Jag din syndabock, din smärtas väsen.
Skammens dotter.
Jag ligger på golvet, försöker ta mig upp på fötter, kroppen som värker, öron som tjuter…
Jag kämpar vidare. Längtar efter kärleken. Jag längtar efter att krypa upp i hans famn känna mig trygg och omsluten, lycklig och glad. Men hur ska någon orkar med att finnas där för mig ??? Jag finns inte där för mig själv…
Jag kryper ner under mitt täcke, tycker lite synd om mig själv, men snart är jag uppe på benen igen ...
Mitt i alla smärta är jag lycklig, känner tacksamhet över livet, över mina barn.
Smärtan som sköljer över mig är brutal, jag har inget skydd inga stötdämpare som tar emot... Jag saknar både mod och självtillit. Ekorrhjulet har blivit en del av mitt liv en vana. En dyr sådan. Den kostar både min kropp och själ. Inte för att jag har investerat mycket i den men det är i alla fall en kropp, ett liv, mitt liv.
Däremot har den presterat två goda ting, mina älskade barn... En gåva större än livet, nej förresten de är livet, en del av livet.
Vad skulle hända om vi sköt alla skuldfyllda tankar åt sidan? Skulle vi stå nakna och bränna oss i solen? Eller skulle vi äntligen se den lilla pärlan därinne som blottar sig, så fylld av sitt eget kärleksfulla varande utan vare sig skuld och skam…
Jag är en självständig, oberoende kvinna, med ena foten i frihet med andra foten i bekräftelsens boja… I kvinnlighetens boja… Vi tror att vi är fria men våra tankar är inte ens våra egna, de vaknar till liv när någon bryter mönster och vi ser att vi sitter låsta i gamla beteenden som vi inte ens visste att vi hade.
Jag funderade på min väg i livet, som kvinna av idag, en kvinna med många idéer och funderingar. Hjärnan går på högvarv och min kropp på lågvarv …
Debet och kredit är inte i balans. Vill så mycket men orkar så lite. Vill vara en bra mamma, en bra dotter, en bra medborgare, en bra kvinna, en bra livskamrat, men jag orkar inte ens vara bra för mig själv…
Livet finns inte i dess frånvaro utan i dess närvaro. Livet är inte någon institution där vi alla ska inrättas i led. Livet är en skapelseprocess där vi håller i penslarna. Låt oss måla det i vackra färger. Imorgon är en ny dag!
Med mitt liv just nu är jag relativt nöjd, jag lever och kärleken finns i mitt liv. Jag har en önskan om att fortsätta utvecklas, både yrkesmässigt och privat. Jag kommer att jobba för det. Jag har naturligtvis också drömmar och önskningar för framtiden som jag tänker jobba för att uppfylla. Sedan har jag också drömmar som jag nog väljer att behålla som drömmar. Jag tror att drömmar är bra …
Hur ens död ska se ut, är ju inte något man kan påverka (för det mesta), men såsom de flesta människor så hoppas jag förstås att jag har många, många år kvar av mitt liv. Däremot så vet jag att om vi drabbas av sjukdom eller olycka, så kan man inte påverka det särskilt mycket ... Man väljer inte en dödlig sjukdom och man väljer inte att förolyckas i en olycka man inte kunnat förutse.
Jag hoppas som sagt att jag har många år kvar av lycka, glädje, sorg och allt annat som hör livet till … Har ju funnit kärleken och med honom VILL jag leva LÄNGE …
Ibland blir jag väldigt rädd när jag tänker på döden, dels för att vi inte vet vad som kommer efter den, men också för att den är så väldigt slutgiltig. Det går liksom inte att ta tillbaka eller ändra…
Men ibland känns det som om jag inte alls är rädd, utan bara som om det är en del av livet som man måste acceptera och en tanke man måste försonas med ...
Det är underligt det där hur man börjar omvärdera sitt eget liv och sina närstående när döden kommer nära ...
Hur man börjar omvärdera vad som är viktigt i ens liv och prioritera bort det som inte är viktigt!
Hur vill jag att mitt liv ska se ut ??? Hur vill jag att min död ska se ut ???
Jag är en känslig själ...
Jag besitter svagheter som att känna för mycket, längta för mycket, vilja göra det hjärtat brinner för. Kanske gör det en människa svag att känna för mycket ... Att hjärtats röst får för stor plats.
Människan ska anpassa sig i ledet. Inte känna för mycket, inte ifrågasätta och framförallt inte bryta mot normerna ... Vi fortsätter att tvinga in oss i ledet. Vi kompromissar med oss själva på bekostnad av själens längtan.
Dom där starka människorna som klarar att jobba mellan åtta och fem varje dag, rusa hem och hämta ungarna på dagis, laga mat, hinna sova några timmar innan nästa dag tvingar iväg den starka människan till ännu fler anpassningar… Den människan trodde jag att jag var... MEN min kropp klarar inte anpassa sig längre. Jag är en svag människa.
Det finns många svaga människor i vårt kära land i dag. Deras kroppar har sagt ifrån. De får en vit tablett och sjukpension. Jag är en svag människa… med en massa färgade tabletter men ingen sjukpension ...
"Jag gör allt för att bringa ordning i kaos
och allt för att bringa kaos i ordning.
I outtröttlig men tröttsam kamp.
Splittrad men hel.
I skörheten känner jag mig stark.
Styrkan bekräftar min svaghet."
Vill så mycket men kroppen vägrar vara med ...
Jag växte upp som storasyster. Det sägs att vi blir drivande, ansvarstagande människor. Och visst tog jag ansvar, men tog jag ansvar för mig själv ???
Jag var ett "vackert" barn som aldrig kunde leva upp till det vackra … Kände mig instängd i något som inte var jag. Växte upp med en ständig osäkerhet över mitt varande. Min bror skröt om sina ständigt växande muskler och atletiska kropp. Jag krympte lite mer för varje dag. Jag kämpade men inte för muskler utan för att överleva i en hård värld.
Sargad, skinnflådd, skuldfäld.
Jag din syndabock, din smärtas väsen.
Skammens dotter.
Jag ligger på golvet, försöker ta mig upp på fötter, kroppen som värker, öron som tjuter…
Jag kämpar vidare. Längtar efter kärleken. Jag längtar efter att krypa upp i hans famn känna mig trygg och omsluten, lycklig och glad. Men hur ska någon orkar med att finnas där för mig ??? Jag finns inte där för mig själv…
Jag kryper ner under mitt täcke, tycker lite synd om mig själv, men snart är jag uppe på benen igen ...
Mitt i alla smärta är jag lycklig, känner tacksamhet över livet, över mina barn.
Smärtan som sköljer över mig är brutal, jag har inget skydd inga stötdämpare som tar emot... Jag saknar både mod och självtillit. Ekorrhjulet har blivit en del av mitt liv en vana. En dyr sådan. Den kostar både min kropp och själ. Inte för att jag har investerat mycket i den men det är i alla fall en kropp, ett liv, mitt liv.
Däremot har den presterat två goda ting, mina älskade barn... En gåva större än livet, nej förresten de är livet, en del av livet.
Vad skulle hända om vi sköt alla skuldfyllda tankar åt sidan? Skulle vi stå nakna och bränna oss i solen? Eller skulle vi äntligen se den lilla pärlan därinne som blottar sig, så fylld av sitt eget kärleksfulla varande utan vare sig skuld och skam…
Jag är en självständig, oberoende kvinna, med ena foten i frihet med andra foten i bekräftelsens boja… I kvinnlighetens boja… Vi tror att vi är fria men våra tankar är inte ens våra egna, de vaknar till liv när någon bryter mönster och vi ser att vi sitter låsta i gamla beteenden som vi inte ens visste att vi hade.
Jag funderade på min väg i livet, som kvinna av idag, en kvinna med många idéer och funderingar. Hjärnan går på högvarv och min kropp på lågvarv …
Debet och kredit är inte i balans. Vill så mycket men orkar så lite. Vill vara en bra mamma, en bra dotter, en bra medborgare, en bra kvinna, en bra livskamrat, men jag orkar inte ens vara bra för mig själv…
Livet finns inte i dess frånvaro utan i dess närvaro. Livet är inte någon institution där vi alla ska inrättas i led. Livet är en skapelseprocess där vi håller i penslarna. Låt oss måla det i vackra färger. Imorgon är en ny dag!
Med mitt liv just nu är jag relativt nöjd, jag lever och kärleken finns i mitt liv. Jag har en önskan om att fortsätta utvecklas, både yrkesmässigt och privat. Jag kommer att jobba för det. Jag har naturligtvis också drömmar och önskningar för framtiden som jag tänker jobba för att uppfylla. Sedan har jag också drömmar som jag nog väljer att behålla som drömmar. Jag tror att drömmar är bra …
Hur ens död ska se ut, är ju inte något man kan påverka (för det mesta), men såsom de flesta människor så hoppas jag förstås att jag har många, många år kvar av mitt liv. Däremot så vet jag att om vi drabbas av sjukdom eller olycka, så kan man inte påverka det särskilt mycket ... Man väljer inte en dödlig sjukdom och man väljer inte att förolyckas i en olycka man inte kunnat förutse.
Jag hoppas som sagt att jag har många år kvar av lycka, glädje, sorg och allt annat som hör livet till … Har ju funnit kärleken och med honom VILL jag leva LÄNGE …
Ibland blir jag väldigt rädd när jag tänker på döden, dels för att vi inte vet vad som kommer efter den, men också för att den är så väldigt slutgiltig. Det går liksom inte att ta tillbaka eller ändra…
Men ibland känns det som om jag inte alls är rädd, utan bara som om det är en del av livet som man måste acceptera och en tanke man måste försonas med ...
fredag, januari 02, 2009
LÄTTAD
Har haft en jobbig jobbig tid här ett tag och riktigt börjat tvivla på mig själv ... Har inte mycket till minne, minns absolut ingenting av olyckan och 24 timmar efter den som jag sagt tidigare. Har idag upptäckt att jag inte har mycket till minne 240 timmar efter olyckan :O :S SNYFT :(
Har blivit VÄLDIGT osäker på mig själv ... funderar över massor av saker ... VAR DET VERKLIGEN JAG SOM FICK SLADD ??? :S :O :( MEN idag fick jag höra från en SÄKER källa att det jag minns från olyckan STÄMMER ... KÄNNS SÅÅÅ JÄKLA SKÖNT !!!
Jag minns ju att mötande bil fick sladd, JAG blev rädd, sååå jäkla rädd och sedan minns jag INGENTING mer ...
Tydligen var det 3 st i den mötande bilen, ALLA säger att det var jag som fick sladd (klart som fan de gör de, ord står ju mot ord ... och de är 3 och jag var ensam) :S :O MEN efter olyckan hade EN AV DEM talat med en kompis och sagt att det var DE som fått sladd ... Känns som sagt jävligt skönt att veta att det var som jag minns det, har inte blivit helt tom i skallen, även fast det tyvärr känns så ...
Var idag ute på turné med min mor och på vägen hem fick vi möte med en långtradare (det var mörkt ute), vilket resulterade i snörök, då lättar mor på gasen och säger att hon verkligen inte gillar den situationen med snörök ... Grejen är den att "snörök" är det jag lever med 24 timmar om dygnet :S det är precis den synen jag har :S känner mig i en total dimma precis HELA tiden ... allt går segt, så segt (jag är van att stressa på 24 timmar om dygnet) och nu flyter jag bara med ... men lägger INGET på minne :S :O :( blir totalslut av för mycket intryck och ljud :( :( :(
Känner mig iaf lättad över att jag inte är helt ute och cyklar ...
Jag var bara på fel plats vid fel tidpunkt ...
Har blivit VÄLDIGT osäker på mig själv ... funderar över massor av saker ... VAR DET VERKLIGEN JAG SOM FICK SLADD ??? :S :O :( MEN idag fick jag höra från en SÄKER källa att det jag minns från olyckan STÄMMER ... KÄNNS SÅÅÅ JÄKLA SKÖNT !!!
Jag minns ju att mötande bil fick sladd, JAG blev rädd, sååå jäkla rädd och sedan minns jag INGENTING mer ...
Tydligen var det 3 st i den mötande bilen, ALLA säger att det var jag som fick sladd (klart som fan de gör de, ord står ju mot ord ... och de är 3 och jag var ensam) :S :O MEN efter olyckan hade EN AV DEM talat med en kompis och sagt att det var DE som fått sladd ... Känns som sagt jävligt skönt att veta att det var som jag minns det, har inte blivit helt tom i skallen, även fast det tyvärr känns så ...
Var idag ute på turné med min mor och på vägen hem fick vi möte med en långtradare (det var mörkt ute), vilket resulterade i snörök, då lättar mor på gasen och säger att hon verkligen inte gillar den situationen med snörök ... Grejen är den att "snörök" är det jag lever med 24 timmar om dygnet :S det är precis den synen jag har :S känner mig i en total dimma precis HELA tiden ... allt går segt, så segt (jag är van att stressa på 24 timmar om dygnet) och nu flyter jag bara med ... men lägger INGET på minne :S :O :( blir totalslut av för mycket intryck och ljud :( :( :(
Känner mig iaf lättad över att jag inte är helt ute och cyklar ...
Jag var bara på fel plats vid fel tidpunkt ...
torsdag, januari 01, 2009
Tacksamhetslista
- Tänk att vi hittade en lägenhet som vi ALLA får plats i ... Det är jag oerhört tacksamma för ... Har däremot fortfarande en stor längtan att hitta drömhuset, men den får jag bära med mig ett tag till ... VET att det finns där :)
- Mitt arbete jag lagt ner på FYSS har blivit så uppskattat av allt och alla :) Vad tacksamma jag är !!!
- Det har vart ett år som har fått oss i familjen närmare varandra ...
- Är så glad för alla vänner som jag har ... Ni är så värdefulla för mig ... Tack för all kärlek/vänskap ni delat med mig !!!
- Så otroligt fort tiden går när man är lycklig. Jag och kärleken har ju än så länge kommit så här långt, och mycket mycket längre ska det bli. HAN gör mig sååå LYCKLIG, hoppas verkligen att han förstår det
God fortsättning ...
... Vet inte riktigt hur jag ska börja men jag hoppas att ni ALLA hade en kanonkväll. Själv är man ju lite udda men det var väl inget nytt för er :) den saken har ju varit klar länge :S :O :D
La kidsen kl 23 igår efter det att vi kollat in lite fyrverkerier :) och därefter gled jag själv ner i ett HETT BAD :) nice :)
Firade in det nya året ensam i ett badkar med ett glas XANTÈ i ena handen och mobilen i den andre :S :O :D orkar ju tyvärr inte vara social just nu :( :( :(
TUSEN TACK ALLA underbara människor för alla nyårshälsningar, de värmer när man känner sig som jag gör just nu ...
Måste nog söka upp en läkare eller något sånt för ibland så blir jag lite rädd. Är det vanligt att man mår som jag gör just nu efter en kraftig hjärnskakning eller finns det en lite blödning där uppe som sipprar ???
Jag mår ju inte så bra, känner mig virrigare än vanligt ... Kommer inte ihåg vad jag sagt och inte sagt (kärleken får tyvärr stå ut med mycket repeat just nu). Igår försökte jag svar på messen men klarade inte ens av att skriva NYTT på mobilen, försökte flera gånger och trycker på samma varje gång Y N T T :S :O :( VAD ÄR DET SOM HÄNDER ???
Men NU är det ett NYTT år och det kan ju bara bli BÄTTRE :) så nu håller vi alla tummar för 2009 :)
Själv började jag dagen med något jag ÄLSKAR :) la min energi på KÄRLEKEN :) ville ju önska honom en god fortsättning ...
La kidsen kl 23 igår efter det att vi kollat in lite fyrverkerier :) och därefter gled jag själv ner i ett HETT BAD :) nice :)
Firade in det nya året ensam i ett badkar med ett glas XANTÈ i ena handen och mobilen i den andre :S :O :D orkar ju tyvärr inte vara social just nu :( :( :(
TUSEN TACK ALLA underbara människor för alla nyårshälsningar, de värmer när man känner sig som jag gör just nu ...
Måste nog söka upp en läkare eller något sånt för ibland så blir jag lite rädd. Är det vanligt att man mår som jag gör just nu efter en kraftig hjärnskakning eller finns det en lite blödning där uppe som sipprar ???
Jag mår ju inte så bra, känner mig virrigare än vanligt ... Kommer inte ihåg vad jag sagt och inte sagt (kärleken får tyvärr stå ut med mycket repeat just nu). Igår försökte jag svar på messen men klarade inte ens av att skriva NYTT på mobilen, försökte flera gånger och trycker på samma varje gång Y N T T :S :O :( VAD ÄR DET SOM HÄNDER ???
Men NU är det ett NYTT år och det kan ju bara bli BÄTTRE :) så nu håller vi alla tummar för 2009 :)
Själv började jag dagen med något jag ÄLSKAR :) la min energi på KÄRLEKEN :) ville ju önska honom en god fortsättning ...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)